Folkbildning

Begreppet ”folkbildning” sammanfattar verksamheten i studieförbund och folkhögskolor. Folkbildningen växte fram för mer än ett sekel sedan. Den kan ses som folkrörelsernas metod för att åstadkomma samhällsförändringar och för att ge medlemmarna de kunskaper som behövdes för att kunna vara delaktiga i samhällsbygget. Denna uppgift är fortfarande aktuell. Det är inbyggt i folkbildningens idé att den förändras över tiden, i takt med att människornas och samhällets behov skiftar. Det gäller såväl ämnen som arbetsformer. I början handlade det om att skapa lokala bibliotek och arrangera föreläsningar.

Med tiden har gruppverksamheten i studiecirklar ökat kraftigt i betydelse, och numera utgör kulturprogrammen en viktig del av arbetet liksom en stor bredd av utbildningar. Folkbildningen har hela tiden präglats av starka sociala och samhällsbyggande ambitioner. Tanken är att deltagarna av egen kraft skaffar sig kunskap och utvecklas i samspel med andra. Under andra halvan av 1900-talet har statens och kommunernas stöd till folkbildningen varit omfattande. Folkbildningen har växt till en bred folklig verksamhet. Ibland beskrivs Sverige som en ”studiecirkeldemokrati”. Den första studiecirkeln ägde rum 1902 och det första studieförbundet bildades 1912.

Statens stöd till folkbildningen skall ha till syfte att:

• Stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin,
• Bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen,
• Bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället
• Bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.

Verksamheter inom följande områden utgör i särskilt hög grad motiv för
statens stöd:

• Den gemensamma värdegrunden; alla människors lika värde och jämställdhet mellan könen.
• Det mångkulturella samhällets utmaningar.
• Den demografiska utmaningen.
• Det livslånga lärandet.
• Kulturen.
• Tillgängligheten och möjligheterna för personer med funktionshinder.
• Folkhälsa, hållbar utveckling och global rättvisa.
  
  

Statens stöd till folkbildningen utmärks av en stor tilltro till studieförbundens förmåga att självständigt forma sin verksamhet. Med friheten följer ett stort ansvar, som ytterst gäller medborgarnas rätt att veta att skattepengarna används i överensstämmelse med riksdagens beslut.